Inlåst av Johanna Holmström

Inlåst (2003) av Johanna Holmström, född 1981 och bosatt i Helsingfors. Hon skrivit en bok om Märta Tikkanen, Borde hålla käft (2020).

I novellen Inlåst diskuterar Två syskon vad de ska göra med sina åldrande föräldrar. Systern Annicka är tjugonio och vill inte ha föräldrarna hemma hos sig. de träffas väldigt sällan. Moder klarar inte av att ta hand om fader ensam.

"Mamma tittar för mycket på TV. Hon är rädd för både ungdomar och utlänningar, och har ansökt om att få fyra lås på dörren i stället för ett. Hyresvärden Houtinen skakade på huvudet och muttrade åt henne, på ett sådant sätt att hon inte frågade flera gånger." (sid 58)

Novelltolvan i juli: Johanna Holmström hos: Ugglan.

Handbok för städerskor av Lucia Berlin

Lucia Berlin föddes 1936 i Alaska och familjen flyttade runt till olika stater i USA, men de bodde också under flera år i Santiago i Chile. Som vuxen bodde Berlin både i USA och i Mexiko. Berlin fick fyra söner och försörjde dem ofta själv genom olika arbeten, som till exempel städerska, telefonist och lärare.

Handbok för städerskor av Lucia Berlin fick jag köa länge för på biblioteket, boken innehåller fina varierande noveller, skrivna med humor, delvis självbiografiska. Titelnovellen berättar om det fattiga osynliga livet när man städar andras hem.

"Städerskor: Ni kommer att få er beskärda del av frigjorda kvinnor. Första steget är en aktivitetsgrupp; andra steget är en städerska; tredje skilsmässa." (sid 49)

"29th är min hållplats också, men jag måste åka hela vägen ner till centrum för att lösa mrs Jessels check. Om hon betalar med check en gång till slutar jag. Dessutom har hon aldrig några småmynt till min biljett. Förra veckan fick jag åka hela vägen till banken med en egen tjugofemcentare och så hade hon glömt att skriva under checken." (sid 41)

Novelltolvan i juni: Lucia Berlin hos: Ugglan.

Våra främlingar av Lydia Davis

Våra främlingar (Our strangers) av Lydia Davis, en ny bekantskap, känd för sina noveller, som ibland inte är längre än några meningar. Efter att ha varit verksam som författare i närmare 40 år tilldelades hon hösten 2013 det anrika brittiska Man Booker Prize, med ett internationellt genombrott som följd. Hennes berättelser lyckas främmandegöra vardagliga ting och företeelser med en nästintill prosalyrisk fragmentarisk ton, aldrig utan subtil humor.
Lätt komiska och synnerligen problematiska episoder länkar samman de få invånarna i en liten by i New England. Våra främlingar är en rättfram betraktelse av hur alla hör samman med sin nästa även om de skiljer sig åt, och trots närheten till varandra är totala främlingar.
Hur mycket tid och pengar vi än lägger ner på att skapa det perfekta livet i det perfekta hemmet, så kan vi inte välja en sak som är absolut avgörande för hur vårt liv gestaltas. Vi kan inte välja våra gravar.

"I lägenheten mittemot min där jag bodde några år senare, högst upp i ett annat hus i samma stad, bodde jag granne med en miss McAdams. Hon levde ensam med sin grå pudel. Pudeln väsnades mycket och hade för vana att springa runt hörnet på terrassen för att skälla på mig. Miss McAdams älskade sin hund ömt. När vi åkte upp och ned i hissen tillsammans talade hon med hunden istället för mig, eller så kunde hon inte tala med mig på något annat sätt än genom hunden." (sid 19)

Novelltolvan i maj: Lydia Davis hos: Ugglan.

Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare av Lydia Davis

Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare av Lydia Davis, känd för sina noveller, som ibland inte är längre än några meningar. Den här boken innehåller 305 korta noveller. Efter att ha varit verksam som författare i närmare 40 år tilldelades hon hösten 2013 det anrika brittiska Man Booker Prize, med ett internationellt genombrott som följd. Hennes berättelser lyckas främmandegöra vardagliga ting och företeelser med en nästintill prosalyrisk fragmentarisk ton, aldrig utan subtil humor.

Vaken på natten
Jag kan inte somna i det här hotellrummet i den här främmande staden. Det är väldigt sent, klockan är två på natten, sedan blir den tre, sedan fyra. Jag ligger i mörkret. Vad är det som är fel? Åh. jag kanske saknar honom, personen jag sover bredvid. Sedan hör jag en dörr stängas någonstans i närheten. En annan hotellgäst har kommit in, väldigt sent. Nu vet jag. Jag ska gå till hans rum och lägga mig bredvid honom, och då kan jag somna.

Den dåliga romanen
Den här tråkiga, svåra romanen som jag har tagit med mig på resan - jag försöker att läsa gång på gång. Jag har börjat på den så många gånger och dragit mig för det varje gång, och inte en enda gång har jag tyckt att den är bättre än förra gången, så nu har den börjat bli något av en gammal vän. Min gamla vän den dåliga romanen. Flera smakbitar: HÄR.

Novelltolvan i maj: Lydia Davis hos: Ugglan.

Biografi över en klänning av Jamaica Kincaid

Biografi över en klänning (1992) av Jamaica Kincaid,

amerikansk författare med rötter i Antigua, professor vid Harvard och undervisar i afrikanska och afroamerikanska studier, och litterär gestaltning. Hon  har kommit att bli väldigt uppskattad i Sverige av såväl läsare som kritiker, och hon förekommer ofta i spekulationerna kring Nobelpriset i litteratur. Som i så många av Kincaids romaner kretsar även denna historia kring relationen mellan mor och dotter. På pulserande prosa ger hon en vuxen kvinnas betraktelse av sin mamma (och sig själv som tvååring). Genom historien om en gul klännings tillblivelse tecknar hon bilden av en avgudad mor, som på samma gång är självuppoffrande och svår att nå.

Mor ska ska sy en gul klänning i bomullspoplin när dottern ska fylla två år. Mycket annat ska också fixas; håret, örhängen, tårta. För en enda dag.

"Sedan satt min mor i flera dagar, efter att ha klarat av sina vanliga sysslor (att tvätta, diska, skura golvet, bada mig, sitt enda barn, ge mig en tesked torskleverolja), i dörröppningen, halvt i solen, halvt i skuggan, och sydde ihop de olika delar  som tillsammans skulle bli min gula bomullsklänning; hon fogade ihop och fållade och rynkade; hon hade precis börjat lära sig sy smock och klarade ännu inte mer än raka stygn (överlänk, underlänk, kontursömn, själkstygn, kedjestygn); klänningslivet såg enkelt, slätt, ut och mönstret och mönstret och detaljerna syns bara på nära håll och i verkligheten, inte från långt avstånd och inte på foto; längre fram, när hon fick mer självförtroende som sömmerska, blev mina klänningsliv överlastade med broderier, vinklar, galleriverk, diamantstygn, vandykestygn, och arter av fåglar hon aldrig hade sett (svan) och blommor hon aldrig hade sett (tulpan) och djur hon aldrig hade sett (björn) i verkligheten, bara på bilder i böcker."

Novelltolvan i Maj: Lydia Davis hos: Ugglan.